Den mest meningsfulla klassiska värdigheten är hemvist. Här är egenskaperna hos planet och stjärntecken mest likartade. Om man jämför beskrivningen av ett tecken och dess linjal i astrologisk litteratur bekräftas det enhälligt. Domicilernas planets ordning är också harmonisk representerad av planetenas ordning efter avstånd till solen (Sol - Kvicksilver - Venus - Mars - Jupiter - Saturnus) och planeterna efter rörelsehastighet (Mån - Kvicksilver - Venus - Mars - Jupiter - Saturnus). I det första fallet kan månen inte integreras logiskt, och i det andra fallet kan solen inte logiskt integreras. Således är ordningen för det klassiska hemlandet-exilsystemet - som Johannes Kepler insåg - bara nästan fullständigt.

De nyligen upptäckta planeterna Uranus och Neptun och dvärgplaneten Pluto har snabbt visat sin relation till stjärntecken. Likheten mellan Uranus och Vattumannen, Neptunus och Fiskarna och Pluto och Skorpionen är uppenbar. Men en harmonisk domicilordning förstörs nästan helt av det. Det som återstår är ett system - om du fortfarande kan kalla det ett system - med många frågetecken.

Skapar hemorten ett system utan laglighet och med slumpmässiga föreningar?

- Tre tecken har nu två linjaler. Vad sägs om de andra nio tecknen?

- Hur delar två planeter sitt styre över ett tecken?

- När två planeter delar ett teckens styrelse, är en av dem mer likartade när det gäller egenskaper?

- Om ja, vilken?

- Har varje tecken bara en linjal och klassikern behöver blekna?

- Varför finns det tolv tecken men bara tio härskare?

Om vi återigen jämför den vanliga beskrivningen av planeter och stjärntecken blir det tydligt: Saturnus motsvarar mer Stenbocken som Vattumannen, Jupiter mer Skytten än Fiskarna och Mars mer Väduren som Skorpionen. Man visste redan detta innan upptäckten av Uranus. Uranus motsvarar Vattumannen, Neptun till Fiskarna, Pluto till Skorpionen, solen till Lejonet och månen till Kräftan. Kvicksilver motsvarar mer Tvillingar som Jungfrun och Venus mer mot Vågen än Oxen (kapitel 2.2.2.2). Den klassiska fördelningen från kroppsdelar till planeter och tecken klargör riktigheten i denna bedömning. Utan linjaler är stjärntecknen Oxen och Jungfrun. Här är den mest genomförbara regeln för två okända planeter. Således har vi i astrologin två Higgs-partiklar (kapitel 2.2.2).

Fram till upptäckten av Uranus trodde ingen att det fanns oupptäckta planeter. Sedan dess har det förändrats. Astronomerna hade inte heller helt gett upp tanken på att söka efter okända planeter i vårt solsystem. Planet X, den förmodade linjern av Oxen, kallar jag preliminärt Faunus. Faunus karaktär approximerar Taurus natur väldigt mycket (kapitel 1.13). Planet Y, Jungfruens härskare, kallar jag preliminärt Iustitia. Iustitias natur närmar sig jungfruens natur väldigt mycket (kapitel 1.14). Med hjälp av dessa två hypotetiska astrologiska Higgs-partiklar har vi äntligen en perfekt harmonisk domiciltilldelningssekvens. Denna serie (Orbitstorlek: Mån - Kvicksilver - Venus - Mars - Jupiter - Saturn - Uranus - Neptun - Pluto - Faunus - Iustitia - Sol) förutsätter att planeterna X och Y ligger utanför Plutos kurs (kapitel 2.2.2.1). Serien börjar vid månen, som har den minsta banan, och lindar upp genom de aktiva tecknen till Saturnus. Från Uranus faller den ner genom de passiva tecknen ner till solen med den största banan.

Detta symmetriska arrangemang kristalliserade 1974, under det första året av min forskning inom detta område.

Därför har varje planet de största likheterna med tecknet på sitt hemvist. Man kände redan till sju fördelningar (Mars-Väduren, kvicksilver-tvillingarna, måne-cancer, sol-leon, venus-vågen, Jupiter-skytten, Saturnus-Stenbocken) i den klassiska astrologin. Tre fördelningar (Uranus-Vattumannen, Neptunus-Fiskarna, Pluto-Skorpionen) är bara välkända inom modern astrologi. Och två fördelningar (Faunus-Taurus, Iustitia-Virgo) är nya. I motsignalerna kan man hitta den första exilen.